- min underbart fina ängel -
Han är så otroligt fin och en så snäll liten bebis! Han är helt underbar, min lilla ängel!
Kan inte sluta titta på honom och förundras över att han faktiskt är till hälften mig och att detta lilla liv för inte alls så länge sedan låg sparkandes i min mage.. Alla små jud han har för sig, alla små rörelser, alla små miner - allt är ren lycka som åker rakt in i mitt hjärta. :)
Mammas älskade gullunge. ;)
- min fina N -
Ville också skriva ett separat inlägg till min N.
Tycker synd om honom, stackarn - det kan inte vara lätt att stå vid sidan om och inte veta vad man ska göra samtidigt som jag har så ont. Men han pulls through och gör de där småsakerna som ju gör så mycket - hämtar dricka, hämtar mat, spelar spel med mig, ser på TV, kramar om mig, värmer min vetekudde mitt i natten, hämtar Panodil, masserar mig, tröstar mig, peppar mig.. Utan att jag behöver be om något.
Min mormor från Tyskland är här också och han är så oerhört söt mot henne också och anstränger sig så mycket till att prata tyska med henne. Jag blir rörd ända in i hjärtat när jag ser det - så otroligt gullig är han.
Han påminner mig när jag känner mig svag om att jag är stark. Han påminner mig om att vi förhoppningsvis får ha Mio hos oss snart, att nästa gång värkarna kommer igång mer så är vi förhoppningsvis nära målet, samtidigt som han ger mig tröst och förståelse för att situationen är väldigt jobbig för mig just nu. Min N tar hand om mig nu och det betyder världen.
Jag känner mig tryggare när han är bredvid mig och tycker det är jobbigt bara när han lämnar rummet. Bara den grejen gör att jag känner mig jobbig men känner mig så.. liten. Just nu.
Är oerhört glad för att jag har honom - min fina N. <3
- bf + 3 -
Som jag skrev i inlägget igår var det hela på gång men i dagsläget ser det något annorlunda ut. Efter 28 timmars värkar åkte vi inatt runt 00.00 in till Förlossningen. De hade då sedan en stund tillbaka kommit med 3-6 minuters mellanrum och det gjorde vansinnigt ont.
De mätte Mios hjärtslag som var bra och värkarnas frekvens. Väl på lasarettet blev mellanrummen plötsligt längre igen. Det kändes något frustrerande för intensiteten var ju densamma ändå. Smärtan är så stark och utamattande både psykiskt och fysiskt. När en värk väl kom igång kunde jag inte prata eller tänka - jag visste heller inte om jag skulle sitta, ligga eller stå. Ingenting man gör gör värken bättre egentligen, det enda man kan är att försöka andas rätt vilket inte är det lättaste alltid.
Förlossningsprocessen hade iallafall varit densamma i mer eller mindre 30 timmar utan att gå mer framåt när vi vid 02.00 blev hemskickade. Jag fick med mig Panodil (yay..) och annan medicin som skulle göra att mina värkar skulle avta. Dels för att jag skulle kunna få lite sömn och dels för att det som sagt inte gick framåt så tanken var att allt skulle stanna av för att sedan kunna börja om från början igen - och då förhoppningsvis gå framåt snabbare.
Värkarna avtog aldrig helt men mellanrummen har blivit längre, 10-30 minter. Intensiteten är emellanåt densamma men värkarna i sig är annorlunda jämfört med de andra. De andra hade liksom en topp för att sedan avta medans de värkar som är nu går upp och ner, dvs har flera toppar, för att sedan avta. Det gör att det blir något svårare att hantera och svårare med andningsanpassningen.
Usch, hela den här grejen ligger som en tyngd på mig nu. All den smärtan i över 30 timmar för att få en medicin som stannar av allt, för att nu bara vänta tills allt börjar om från början och förhoppningsvis leder någonstans andra gången. När jag dessutom redan gått över tiden..
Jag känner som att det är något fel på min kropp, som att den inte verkar förstå eller som om något annat är fel samidigt som min kropp förtvivlat försöker få ihop det. Jag känner mig också onekligen rädd inför den smärtan som är kvar och väntar på mig..
Men som N sa så är smärta under en så lång tidsperiod så enormt utmattande i sig men inte minst när man inte ens ser målet. Om man åtminstone känner att smärtan leder någonstans, att den går framåt och att det är snart är över - men att stå på samma ställe och trampa och trampa och trampa.. Och så ändå ingen Mio..
Vi får väl se vad som händer härnäst nu då.
- bf + 2 -
Jag har haft värkar sedan ca 19.00 igår, någorlunda regelbunda sedan ca 21.00 igår. Började först som molande mensvärk-liknande för att sedan bli mycket kraftigare, nu skär det mer genom nedre delen av livmodern och strålar ut i ryggen samtidigt som magen blir spänd uppifrån och ner. Smärtan varar ca 1 minut och i intervaller har de kommit med 8-10 minuters mellanrum och 12-15 minuters mellanrum.
Magen har sjunkit avsevärt bara sedan igår och han rör sig för fullt emellanåt. Vi ringde Förlossningen i morse och när värkarna börjar komma med 3-5 minuters mellanrum ska vi åka in. Det jag är lite rädd för är att jag inte ska hinna få någon bedövning så hoppas på att vi kommer in i tid så det inte blir så.
Man blir rätt trött fysiskt av att nu haft värkar i ungefär 19 timmar så man blir onekligen lite nervös inför hur det kommer kännas sedan när det väl är dags att åka in till Förlossningen.. :/
Jag hoppas iallafall att det är någorlunda på gång nu så att vi snart kan få ha vår lille Mio hos oss! :D Vi får väl se vad som händer, N tippade på ikväll och jag tippar på imorgon kväll - kanske. ;P
- bf + 1 -
För någon månad sedan när man tänkte framåt så var man ganska inställd på att ha sin lilla bebis vid det här laget, att han säääkert skulle komma tidigare - men nejdå. Jag hoppas innerligt att jag iallafall inte behöver gå över tiden med 2 veckor..
Annars är väl läget rätt lugnt. Är trött. Känner mig rastlös. Vardagen är i stort sett bara en väntan. Ja, "den som väntar på något gott.." - I know. Men ändå, det är segt när ens väntan hittills varit 9 månader lång. Och ja, det är "bara" 2 veckor kvar i värsta fall men det är 2 veckor för mycket. :P
Nä, om man skulle..
- beräknad födsel -
Idag, mina kära vänner, är alltså BF. :D
Dagen är verkligen kommen..! Jag och N längtar så otroligt mycket nu tills vi har vår lilla skatt hos oss! Resan hit har varit känts väldigt lång, sagt till N några gånger att en graviditet varar en månad för länge, sista tiden känns nämligen oändlig! Fast så kanske det hade känts även om graviditeten hade varit 8 månader. ;)
Fram till sista månaden vill man ju gärna att bebisen håller sig i magen så att utvecklingen blir så bra som möjligt men efter det är det helt Okej för bebisen att komma, efter v 37 räknas bebisen inte som prematur (för tidigt född) längre om den skulle födas och från den stunden går man och längtar och hoppas något vansinnigt! Tänk er då att bebisen lika gärna kan komma efter 42 veckor om man går över tiden med 2 veckor.. Denna väntan på något som man inte har en aning om när det kommer, och vilken tidsnedräkning man då ska förhålla sig till, är så.. Ja, jag vet inte hur jag ska beskriva den, haha! Man är så nyfiken bortom alla gränser!
Jag själv var 5 veckor för tidig när jag föddes så egentligen har man ju tänkt på det sedan runt v 33 - det är 7 veckor nu..! :P
Man vet ju att ens lilla bebis kommer att komma, den stannar ju inte i ens mage för alltid, men man är ju så nyfiken iallafall..! Och på slutet, där jag är nu, känns graviditeten faktiskt mer som ett tillstånd man fastnat i och inte kommer att komma ur. Som sagt, man vet ju att stunden kommer då den lille bebisen ska ut men nu har tiden bara gått utan någon större förändring, förutom att det blir tyngre och tyngre och gör mer och mer ont, att jag nu känner som att "han aldrig kommer att komma". Det är liksom som ett tillstånd jag får acceptera nu - I'm doomed to be pregnant for life, haha! ;P
Men så lär det säkert hända något när man minst anar det. Vår lille Mio har varit en mästare på att luras hittills, gett alla möjliga tecken på att han kommer snart men nejdå, han trivs bra inne i min mage. Men javisst, take your time. :P Tänk inte på din mamma som börjar bli lite trött på att ha en stor tung mage och som väntar otåligt på att få ha dig i sin famn. Vill ju fortsätta ha lilla Mio hos mig, fast utanför min kropp. :)
Så har man ju då haft känningar att han är på väg men han har ju trots allt legat kvar och myst i magen så nu när det inte känns som om det är på gång så kanske han kommer..? Man kan ju hoppas. ;)
Som det är nu är foglossningen väldigt illa från dag till dag och andningen är jobbig. Skelettet värker, höfterna ilar och värker, ryggen blir tyngd, händer + armar + ben + fötter domnar och svullnar, illamående kommer och går, det är svårt att andas och man måste just under natten gå på toaletten en gång i timmen typ. Man kan inte dra ner på vätsketillförseln heller, dels för att man såklart är törstig men också för att vätskeansamlingarna i armar och ben blir värre då. Att sova är nästan omöjligt men idag, som en skänk från ovan, har jag lyckats sova några timmar..! När jag gick upp idag kände jag mig lite som en ny människa, hehe. Gud, vad lite sömn kan göra så mycket - helt otroligt! :D
Nä, nu ska jag väl gå och göra lite annat men ville bara ge er en liten uppdatering av den stora dagen hittills. ;)
- update -
Graviditet
På tisdag går jag in i v 40 - helt otroligt ju! :) Så det goes without saying egentligen att vår lille bebis fortfarande inte bestämt sig för att komma ut så vi får väl se när det kan tänkas bli. Det blir tyngre och tyngre och svårare att andas iallafall. Otymplig, sover dåligt, är trött, huvudvärk och mår illa. Vi ser fram emot att vår lille älskling kommer förhoppningsvis väldigt snart. :D
Omtapetsering och ommålning
Nu är vardagsrummet och hallen helt klart, det blev jätte fint! En sådan skillnad! Både jag och N var nyfikna på hur det egentligen skulle bli i vardagsrummet eftersom vi varit lite "vågade" och valt ljuslila med mörklila fondvägg men det blev riktigt mysigt. :D I hallen blev det en slags benvit färg som drar åt beige och även ska vara i köket och lille Mios rum kommer att bli en jätte ljusgrå/vit färg. Vi funderade lite på om man skulle gjort en mörkare grå fondvägg också men vi får se. Kök och barnrum kommer det att börjas med imorgon iallafall och de två rummen lär gå fortare att göra än vardagrum + hall. Kommer att bli jätte fint när allting väl är klart! :D
Helgen
I helgen var mamma här och det har varit en myshelg. I torsdags var jag och N först på Oasen där jag bjöd honom på fondue. :) Efter det skulle vi egentligen gått på bio men ingen av oss orkade så det blev att vi hyrde 3 filmer istället och drog hem till mamma för att vara där när hon väl var framme från Oslo. Vi käkade lite Ben&Jerry's men bestämde ganska snabbt efter det att lägga oss istället för vi var så trötta, hehe. Vi la oss och sov och hörde inte när stackars mamma äntligen var framme förrän en stund senare och då sprang N snällt ner och hjälpte henne med väskor som skulle upp till lägenheten. Jag själv var helt däckad, hade ont i huvudet och kände som om jag skulle brinna upp så N hämtade ett glas vatten och Panodil till mig. Söte. :)
På fredagen var vi på Väla och hittade lite kläder, på N's mammas salong för min mamma skulle fixa håret, Babyproffsen för mamma köpte generöst mycket grejer till sitt blivande barnbarn och sen Väla igen. :) Hade en jätte trevligt fredag men så trött jag var på kvällen sen efter den heldagen! :)
Igår var vi iväg en sväng under dagen, kom hem och åt middag för att senare på kvällen sticka iväg till Oasen igen för att bjuda mamma på deras Tobleronefondue. :D Lite udda att komma dit så fort igen men vi ville bjuda mamma på det efter allt hon gjort för oss. :D Och gott var det! När vi väl kom hem igen satte vi igång en film men det dröjde inte länge förrän alla tre däckade i soffan och vi bestämde oss för att sova istället, haha. :)
Söndagen var både jag och mamma väldigt sega och tittade på sista avsnittet av Top Model och tog det mest lugnt i soffan. Dagen bara försvann känns det som, plötsligt var det eftermiddag och dags för mamma att åka tillbaka till Oslo. Vi alla stack till Maxi för att handla lite och sen sa vi Hejdå. Tiden går alltid så fort när mamma är här och det är lika tråkigt varje gång när hon åker.. :(
Nu ska jag och N strax lägga oss och så började en ny vecka imorgon igen. Får vi väl se som sagt om Mio känner för att komma denna veckan då. :)
