fortunatechance

Ville också skriva ett separat inlägg till min N.
Tycker synd om honom, stackarn - det kan inte vara lätt att stå vid sidan om och inte veta vad man ska göra samtidigt som jag har så ont. Men han pulls through och gör de där småsakerna som ju gör så mycket - hämtar dricka, hämtar mat, spelar spel med mig, ser på TV, kramar om mig, värmer min vetekudde mitt i natten, hämtar Panodil, masserar mig, tröstar mig, peppar mig.. Utan att jag behöver be om något.
Min mormor från Tyskland är här också och han är så oerhört söt mot henne också och anstränger sig så mycket till att prata tyska med henne. Jag blir rörd ända in i hjärtat när jag ser det - så otroligt gullig är han.

Han påminner mig när jag känner mig svag om att jag är stark. Han påminner mig om att vi förhoppningsvis får ha Mio hos oss snart, att nästa gång värkarna kommer igång mer så är vi förhoppningsvis nära målet, samtidigt som han ger mig tröst och förståelse för att situationen är väldigt jobbig för mig just nu. Min N tar hand om mig nu och det betyder världen.
Jag känner mig tryggare när han är bredvid mig och tycker det är jobbigt bara när han lämnar rummet. Bara den grejen gör att jag känner mig jobbig men känner mig så.. liten. Just nu.

Är oerhört glad för att jag har honom - min fina N. <3