fortunatechance

Godmorgon allihopa.

Vaknade till liv runt 06.00 och min första tanke var att; Gud, vad Mio sovit länge nu! Lade mig på mage, gosade in huvudet i kudden och höll på att falla i dvala igen när jag hörde att gullungen så smått började protestera från sitt rum intill. Jahapp, haha.
Gick ut i köket, hällde upp vatten som jag ställde in i micron och gick in till Mio där jag möts av ett stort leende..! :D Byter blöja varpå Mio ser helnöjd ut, går ut i köket och fixar färdigt mjölkersättningen och slänger mig på soffan i vardagsrummet med Mio i famnen. Han slukade sin frukost hyfsat fort och därefter var det skratt och gos, det går inte att med ord beskriva vilken otrolig glädje det lilla livet skänker mig!! Inte långt efter ville han ha sin napp och inom någon minut låg han och småsnarkade i min famn, såå mysigt!

Nu delar jag min morgon med mina kära vänner på "Vakna! Med The Voice" och funderar på att göra kaffe. Det tar mig lite tillbaka till tiden för 1 ½ år sedan. Så brukade min morgon se ut, tillsammans med tända ljus på vardagsrumsbordet och ett lugn som låg som ett varmt täcke om mig. Det som väntade sedan var oftast en härlig stund i skolan med bästisen Y och bästa lärarna NutsMats eller ElitBerit. Oftast följde plugg efter det och kanske ett glas vitt tillsammans med Y på sena kvällen.. Min själ ler när jag tänker på den tiden. :) 
Nu när resten av huset ändå sover tänkte jag också att jag kanske kunde passa på att platta håret. Mitt hår är nämligen sådär härligt (not..) lockigt (?) efter att jag satt upp det i en boll efter jag tvättade det igår..

Solen är framme också och jag försöker suga åt mig så mycket av den energin som möjligt genom fönstret, det behövs..! Idag är en halvjobbig dag, mamma åker nämligen tillbaka till Oslo. Det är lika tråkigt varje gång hon gör det.
Hon har åkt fram och tillbaka varannan helg i ca 9 år men jag tycks aldrig ha vant mig och kommer nog aldrig vänja mig heller. Hon är ett sådant oerhört stöd för mig, en fin mamma och en fin vän. För mig känns det också nästan ofattbart att det ens gått så lång tid som 9 år.. Vart har dessa åren tagit vägen?! Och vad har hänt, eller rättare sagt INTE hänt, under dessa åren..?

Mm..

Som ni kanske märker är jag på ett något nostalgiskt humör idag. Jag kan säga att det nog inte bara är så idag utan mer eller mindre varje dag har haft sin resa bakåt i tiden på ett eller annat sätt. Jag är en person som tar hand om mina minnen väl. Jag är även en sådan person som vill skapa en bra stämning i nuet, tillbringa fina stunder med fina människor för att skapa nya minnen. Det är jätteviktigt. För mig är det svårt numera att sitta och vänta på bättre tider. Jag var kanske bättre på det förr men jag tror att man når en punkt någon gång då man ite vill vänta mer utan uppleva.
Men ja, jag tänker mer på tider som varit än vad folk kanske tror och det gör jag för att få återuppleva dem lite grann och få njuta av det fina än en gång. Sen har jag märkt att jag nog går igenom en mer intensiv nostalgisk fas nu efter att jag fått barn. Jag tänker mycket på vad jag själv fick uppleva som barn, vad jag tyckte var så fint och roligt och som jag vill ge vidare. Jag tänker på vad jag fått gå igenom och vad jag har fått tampas med. Jag tänker på jag har presterat och vad jag har åstadkommit under mina levnadsår. Jag tror att det är normalt att komma till en nostalgisk fas när man nått det skedet i livet där man skapat ett nytt liv, en ny generation!
Allt leder givetvis in mig på hur jag har det nu och hur jag önskar att ha det. Hur jag vill att framtiden ska bli och vad jag har för målsättningar. Vad jag har för drömmar och framtidsvisioner och vilken väg jag ska ta för att nå dit. Hur jag ska göra det mesta av tillvaron för att föra vidare till Mio att göra detsamma, så att han blir allt han kan och vill bli! Allt för att min fina Mio ska få ett så fint liv som möjligt med massa fina upplevelser som blir fina minnen. :)