fortunatechance

Jag känner mig ikväll så.. Tom. Men ändå så känslosam. Jag ska försöka förkara för er..

Det bara kommer över mig som en våg och det finns inte mycket jag kan göra åt mer än att försöka hålla distansen till det, försöka se det på håll.. Men jag känner mig så låg.. Och likgiltig till vissa saker. Dessa hormonförändringarna är väldigt påfrestande, det ska bli skönt när de väl går över. Och under tiden behöver jag stöd i form av förståelse.

Jag behöver inga "hang in there"-peppningar för det gör jag redan så mycket jag förmår och för allt jag är värd. Jag behöver inte heller några "snart-är-det-över"-ord även om jag vet att man bara menar väl. Det jag behöver är förståelse och empati, framförallt att låta mig vara som jag är utan press om att "rycka upp mig" för det väcker bara ännu mer frustration. Min sinnesstämning har ingenting att göra med inställning eller otacksamhet inför vad som kommer att komma. Jag är i grunden lyckig över vad som väntar. Utan min sinnesstämning beror på hormonella kemiska processer som är en följd av min gravidititet och som jag inte kan göra någonting åt just nu. Hur mycket jag än vill, hur mycket jag än önskar.

Jag ber inte om medlidande och "tycka synd om" utan enbart lite förståelse och tålamod, att låta mig få ventilera mig ibland och känna att någon lyssnar. Jag behöver detta utrymmet nu att bara få vara och jag kan inte poängtera mer att jag aldrig någonsin menar något illa, om det nu skulle uppfattas så. Jag behöver också att inte bli lämnad ensam, jag ber nämligen inte om distans, utan nu behöver jag verkligen mina nära och kära omkring mig. Jag behöver känna att det finns lite styrka omkring mig nu när jag är svagare. För den som någonsin är svag i min närhet kan alltid räkna med att jag finns där.

Don't get me wrong, jag har mina glada stunder. Mina små lyckorus rentav fyllda av längtan som är minst lika överväldigande.
Men desto mer omvälvande blir då dessa väldiga dalar som kommer stundom och som gärna griper tag om mig en längre stund. Man vill lägga upp en stark fasad men this rollercoasterride get's lonely at times. I love company so feel more than free to join me on one of life's many overwelming rides.