fortunatechance

Ibland så har en viss sak en tendens att dyka upp på ett eller annat sätt framför näsan på mig. Och ibland undrar jag; vad försöker livet säga mig med det här egentligen?
Sen försöker jag nåt så när släppa hela grejen. Men någonstans ligger det där och gnager för jag förstår inte varför man håller ett så hårt grepp om något som man bör ha släppt för länge sen..?
Sen försöker jag ta ytterligare några steg utanför det hela och se det objektivt, som om jag inte var en av de inblandade. Ibland kan jag dessutom sätta in andra personer i samma situation, personer som är helt slumpmässigt utvalda, för att se om det är ett problem som kan te sig normalt, tänkbart eller ens diskutabelt om det gäller någon annan. Detta gör jag för att se om det är något jag borde reagera över eller kanske överreagerar på.
Typ; Let's Dance är på TV nu. Och då kan jag tänka; skulle dans-Annika ta en sån här grej..? Näe, troligen inte. Skulle världens-stakaste-man-Magnus skapa en sådan här situation för sin respektive? Näe, tror inte det heller.

Så varför ska jag egentligen behöva svälja grundproblemet; att en relation hålls kvar när den egentligen borde vara totalt överflödig och över? Man menar att den är det och att det är jag som håller den vid liv genom att inte släppa när vissa saker dyker upp men så är inte fallet när jag ofrivilligt blir "exposed" för den här saken. Jag kommer inte till den, den kommer till mig. Vad gör man med sådana saker? Det är nämligen inte speciellt lätt att släppa något som man med jämna mellanrum ska behöva bli påmind om på ett eller annat sätt.

Sen har jag typ redan utstakat framför mig hur diskussionen skulle bli och redan där känns det hopplöst och i princip olönt att ens ta upp. Samtidigt blir det hela otroligt enerverande stundom, speciellt när ens framtid snart kommer förändras helt. I den här situationen känns det som att detta inte är något som ska få finnas i min tillvaro eller i min tankeverksamhet alls och det känns orättvist mot mig att det faktiskt gör det ändå.

Idag valde jag dock i en skratta-gråta-situation att bara ge upp för stunden och helt uppgivet skratta för mig själv. För att bibehålla my sanity och förmågan att förhålla mig till situationen just nu.